våren och ljuset

vill jag ha!

Gloöga

Möte på jobbet, stressade som fasen för att hinna in till ett träningspass. Ombytt och klar, hann precis in och jag hör instruktören presentera sig för gruppen. Jag ryckte i dörren för att ta mig en låda.....låst!

Kollar in i salen och där säkert 350 ögon stirrar tillbaka på den påbyllsade människan som står där och försöker få kontakt med instruktören....

-Finns det nån låda kvar? frågar jag försynt då hon går förbi mig för att sätta på musiken.
Hon säger något som jag inte kan tyda som ett klart ja eller nej. Jag står kvar i dörröppningen och vinkar lite försynt till en som jag känner igen, instruktören är nu utom synhåll. Jag väntar till hon går förbi igen, känns som jag står där i en evighet och väntar. Hon kommer tillbaka och jag frågar igen om det finns någon låda kvar?

Hon böjer sig fram för att höra vad den försynta människan med alla kläder säger. Håller sen för micken till "headsetet" och säger....

-Nej, tyvärr!

Jag vänder mig om och går ut, småmuttrande och säkert lite småsvärande också. Samtidigt hinner "någon" upp mig bakom som kommer ut från en annan träningshall. Han måste ha hört mig och undrat en del....

Snoozern en lyx i ledighet

Sista dagen är kommen för denna ledighet, ja förutom en helg härefter då. Ställde klockan i morse för att kanske kunna ta mig upp i en kristlig tid.

Snooza är skönt och i mitt undermedvetna vet jag ju att jag inte måste gå upp, så varför göra det då? Bara vila lite till och ögonlocken faller snabbt ihop likt dalande snöflingor. Sen ringer ju givetvis telefonen och jag vet vem det är! Det är mannen i huset som har varit vaken i si så där tre timmar. Han ville att jag skulle gå upp och elda i skaplig tid för den kalla temperaturens skull. Första frågan i telefonsamtalet lyder...ja, det går att gissa va!?

- Ligger du i sängen?
-Nej! (jag har ju gått upp och svarat).

Nästa följdfråga lyder:

-När gick du upp då?
Lite tystnad och sen....
-Mjaaa, det var väl....
Han avbryter mig...
- Nu?! och börjar skratta.
-Ja, svarar jag.
-Jag känner dig jag.

Nåja, det är ju sista ledighetsdagen och trött på kvällarna kommer jag inte att bli förrän jag börjar gå upp på morgonen.

Det är underbart att ha sitt jobb och sen sin ledighet. Vad vore livet utan ett jobb och att kunna längta efter ledighet.

Snart är snoozerns lyxiga tid förbi och ett minne blått!

Betraktarens öga....

Nu är jag så trött så att jag inte orkar lägga mig. Har varit på G hela dagen idag. Tror det är vinteraktiviteten som sugit musten ur mig. 6 km skidor behöver jag inte skämmas över kanske, men skryta lite kan jag väl få göra.

Skidor är en bra och enkel aktivitet, bara att spänna på pjäxan och gå ut liksom. Ja lite snö är ju också okej. Snö, har vi fått massor och jag är den sista som klagar. Må den få ligga hela vintern!
Det är så in i bängen vackert där ute också!

Kolla in, man ser nåt nytt tjusigt varje dag fast man rör sig på samma platser varje dag! Det är riktigt härligt!