Äntligen hemma....

I fredags fyllde Pillan 40 och hela tjejklubben var bjudna. En mycket trevlig och skojsig tjejfest hade hon. Vi fick bla svara på frågor om födelsedagsbarnet, där visste jag inte mycket kan jag säga. Men det blev många roliga svar i alla fall, för svara måste man ju alltid göra. Jag vägrar att lämna in blankt. Grattis till Vickie som kamma hem segern och fick pris!

I alla fall är det ett otroligt vackert och smakfullt hem Pillan och hennes familj bor i. Det är som taget ur en inredningskatalog. Det är kul att komma hem till folk som har så fint som hon har.

Men det är inte lika kul att komma hem till mig. Just nu tjatar jag om vårt vardagsrum, att det är så hemskt och det måste fixas och göras om. Jag vill förstås inte bara ha nya gardiner eller tapeter. Jag vill ju ha en ny soffa och en ny hylla och en platt-tv vore också fint!

Men min Håkan är så nöjd med vår tv och kan inte begripa varför man ska köpa en ny tv när vi har en som fungerar. Han får ont i magen varje gång jag kommer in i vardagsrummet och börjar dividera om mina drömmar.

Speciellt materialistisk kan man inte anklaga Håkan för att han är. Men jag vill ju bara trivas lite bättre.

Då säger han att ni kvinnor blir aldrig nöjda....