Om när alla ska vara med och tycka....

På fredag är det tänkt att vi ska ut och käka julbord. En flitig person tar tag i detta sätter upp lista och föreslår ett datum.

Alla är med!

Vilken otroligt bra början. Trots detta nära inpå beslut om att det är hög tid att få ihop det innan jul.

Var ska vi äta? Det kommer inte upp så många förslag, men något muntligt ges. Något ställe varnas för osv.

Veckan går. Ingen beställer. Lördagen kommer jag inser att detta måste ordnas. Börjar ringa flitig person och hon ringer vidare på föreslagen plats. Fullbokat. Inte så konstigt då det inte ens är en vecka kvar. En plats återstår som är föreslagen. Måndagen kommer, fullbokat även där får jag höra.

Jaha? var äter vi nu? Något förslag finns. Ingen har tid att boka och ringa. Alla har väl lika lite tid, eller lika mycket?

Flitig och jag tänker: "Nej, vi skiter i det" Men sen säger flitigs kollega..."Äh, jag provar på stället i närheten" Fullbokat! Ett ställe till. Jag ringer. Upptaget på ringning ett. Inget svar på ringning två".

Vi tittar i "julbordsbilagan".

"okej, ska vi kolla vad det här är? Utkörning och mat lagat från grunden. Vi äter på jobbet och så hittar vi på lite kul där. Sjunger och har trevligt!

Okej. Nu får Flitig ringa. Vi är ju så bra på att hjälpas åt hon och jag.

Jag hör hur hon frågar: "Ja, hallå? vem är det" Någon fördom hinner skymta hennes hjärna då hon hör en röst och ett skrammel i bakgrunden (förmodligen kastruller och andra slevar).

Flitig upptäcker att hennes snabba förbipasserande fördom var felaktig. Det var en skåning som rosslade där i sitt kök.

Allt beställt och vi positiva och nöjda med att vi åstadkommit något trevligt för alla hösttrötta kollegor.

Vi berättar för två kollegor som kommer in i rummetom vad som är fixat! Den ena kollegan visar inget tecken på något...kanske hör hon dåligt? Eller spelar hon poker på fritiden? Den andra visar sann och äkta glädje. "Åh, vad roligt att det blir av och vi kan vara tillsammans och ha kul, får man ta med sprit?"

Flitig kollega talar om att hon uppskattar dennes enorma glädje. En till som jag berättar detta för i personalen tycker också att detta kommer att bli bra och roligt. Tack, det värmde!

Senare samma dag kommer kollega nummer fyra.. Inte nöjd. Tråkigt att vara kvar i arbetslokalen har hon och en till sagt. Vi behöver ombyte, fortsätter hon. Jag talar om att om de inte är nöjda får de själva ordna med avbokningar och nybokningar. "Vi kanske inte ens behöver gå ut och äta julmat?" säger missnöjd. Det var dessutom denne missnöjd som sa ifrån sig att inte hinna ringa och boka något....puh!

Känner mig faktiskt ganska likgiltig nu i skrivandets stund.

Det kanske är bättre att köpa pizza på hemkörning tillsammans med familjen på fredagkväll.

Det är ju trots allt finalen i idol......