Hur kommer det sig att en del av oss människor alltid hamnar i lägen där vi säger "Ja, det kan jag hjälpa till med" eller "ja, det fixar jag" eller "ja visst gör jag det" eller "Ja, det är bara roligt"......
Sen....
"oj, vad har jag sagt"? eller "var det jag som lovade det där igen" ? Jag har så svårt att säga nej! Jag har blivit lite bättre och jag jobbar på det hela tiden (nästan) men ibland får jag återfall. Sen om jag inte har en giltig ursäkt, då är det omöjligt att säga bara ett ord och utan långa förklaringar.....ett ord på tre bokstäver...NEJ!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahah...det där känner jag igen...Jag har alltid varit den som "alltid kan" fast tiden kanppr räcker till...försöker klämma in tid som inte finns... men med åren eftersom jag inte mått så bra så har jag fått lära mig att säga nej....Hade jag inte gjort det så hade jag gått in i väggen för länge sedan...
So go on, girl!!!
Och när jag inte kan så känner jag att jag måste förklara varför i detalj och då liknar det en bortförklaring och så känns det bara fel... Istället för att bara säga NEJ tyvärr.
Skicka en kommentar