måndag 2 juli 2007

Tråkigt eller om bara...

Jag har tråkigt.
Men jag vet.
Att det blir roligt sen.
Jag kan inte jämt ha kul.
Men just nu känner jag
mig så uttråkand.
Barn behöver ha tråkigt ibland.
Man brukar säga så.
Att barn behöver ha tråkigt.
För att uppskatta det roliga.
Annars kan man inte uppskatta det roliga.
Men när jag har så här tråkigt, så vet jag att
det blir roligare sen.
Det brukar det.
Jag vet inte vad jag väntar på.
Jo, jag vet att jag ska få göra något roligt idag.
Jag ska rida!
Är det därför jag känner att allt är så tråkigt nu?
Jag har semester.
Jag är van att att alltid ha så fullt upp.
Massor på jobbet.
En aktiv fritid.
Mycket vardagssysslor.
Ungar som ska skjutsas fram och tillbaka till olika aktiviteter.
Jag är van att ha massor att göra.
Jag tittar sällan på tv.
Kan inte koppla av riktigt.
Det är inget bra att se.
Alla filmer är likadana.
Jag har nog sett den.
Jag har inga småbarn som kräver ständig pass.
De är i en behaglig ålder.
De klarar det mesta själv.
Jag kan lägga mig i sängen
och läsa den där boken
som jag så länge velat.
Men jag kommer inte till ro.
Jag är inte van.
Jag skulle behöva städa.
Eller plocka, rensa och göra
allt det där
som jag annars inte hinner.
Men jag kommer mig inte för.
Träna!
Jag älskar att träna.
Att känna mig stark
och spännstig.
Men jag kommer mig inte för.
Snart.
Jag är inte van att inte ha något att göra!

Inga kommentarer: