En helt vanlig morgon

sovit i 10 timmar nu! Var visserligen ute på festivalen i fredags men sån sömnbrist hade jag nog inte. Men hur ska det gå när jag börjar jobba igen? Det brukar ju gå bra. Jag önskar ibland att jag kunde vakna av mig själv och skutta upp ur sängen med ett leende på läpparna. Fixa till mig och laga en god, nyttig och stadig frukost sätta mig läsa tidningen alternativt se morgonnyheterna på tv. När jag gjort det tar jag en härligt uppfriskande, rask promenad med hunden. Åker därefter iväg till jobbet där jag i lugn och ro hinner ta en kopp kaffe innan dagens arbete sätter igång.


Men....

Jag vaknar motvilligt av klockradion. Trycker på snoozern. Somnar om. Klockan ringer sedan var tionden minut i närmare en timme och jag har varje gång tryckt på snoozern och tänkt bara tio minuter till. Till slut får jag lov att kasta mig upp och ibland av att lillflickan kommer in och säger:

-Men nu måste väl du gå upp mamma!?


Jag går upp irrar trött omkring. Om någon säger något svarar jag knappt på tilltal, inget leende. Det som eventuellt kan bjudas är ett lågt väsande svar. Får på mig kläder, släpper ut hunden (för självrastning). Inser att jag inte kommer att hinna äta frukost. Brer en macka som jag täker ta med till jobbet. När jag säger hejdå hittar jag inte nycklarna. Frågar barnen om dom sett? Hittar dom till slut i de brallor jag hade dagen innan. Går ut i bilen, öppnar dörren.
-Visst f-n, mobilen!
Går in och letar på bänkarna. Hör en flickeröst som säger
-Men vad är det nu då? mobilen ligger i vardagsrummet, på bordet.

Kommer så äntligen iväg sent som vanligt. Mackan ligger kvar på bänken innanför dörren i hallen.