Nån som vill ha ett nummer?

Det är f-n inte klokt!

Jag menar att vara klassförälder (egentligen ofrivillig sådan).
När ungarna börjar högstadiet är det ingen som vill vara`t längre.

Liksom passé (förbi då, vet fan inte hur man stavar´t).

Jag och en till mamma ställde upp och tog åt oss att vara klassföräldrar i år 7.

Ett år senare i år 8, tyckte vi att några andra kunde ta över.

Fröken frågar lite försiktigt vid 8:ans föräldrarmöte:

"Nu när Lisa och Idas mamma suttit ett år, skulle dom gärna vilja lämna över till några andra föräldrar. Är det några som skulle kunna tänka sig att ta över?"

Föräldrarna (samma som förra året, en liten klick som tagit sig till mötet även detta år) skruvar sig nervöst i bänkarna och tittar ner och runt klassrummets väggar där vi sitter. Fröken fortsätter:

"Nehej, då får vi hjälpas åt och göra så gott vi kan då"

Någon som säker tycker att han/hon är rolig och smart ur denna lilla tappra föräldraskara säger:

"Ni som satt gjorde ju det där så bra, så ni kan väl fortsätta?"

Ett artigt skratt bryter ut i rummet. (Ja, jävligt kul faktiskt).

Det blev inga nya. Ja egentligen inga alls för år 8....

Eller betyder det att man blev kvar när ingen annan tog vid?

Men vad gör man inte för sina barn?

Okej det är klart att när de har blivit så stora får de väl fixa och ordna själv om de ska någonstans.

Vi är väl inga curlingföräldrar heller?

De kan sälja bröd på torget. Enkelt och okomplicerat.

Men sen en bra idé från en snäll mamma som vill hjälpa till (Undra vem det kan vara?)

Då kom lotterna. Sälj mellan 4 och 6 lotter per elev á 100 kronor styck. Detta ger en vinst på femtusen kronor till kassan. Vinnaren har chans att vinna 5oo kr i veckan i tio veckor framåt.

Duktig mamma som jag är tog jag tag i detta. Eleverna, positiva och glada. Klart de ska sälja lotter!

Kort om tid, men det kan ju inte vara så svårt. De är ju så några.

Vi fick våra sålda men det fick inte alla andra.

Många fick det faktiskt. Men det blev 12 över till slut.

Vilken jävla morsa var det som fick gå ut och (ursäkta uttrycket) "hora" ut dom då?

Jag sålde dom på mindre än 12 timmar!

Summa sumarium: Jag är en sån jävla bra klassmorsa! Eller: Klart att alla skriker "jag vill va klassförälder när det är föräldrarmöte"!

PS. Tack alla ni snälla välgörande människor som köpte lotter som jag trugade på er. DS.