Ryck upp mig

Telefonen ringde och klockan stod bara på 6:15. Jag hade väl hunnit snooza typ två gånger då.

Inge kul när telefonen ringer i ottan. Det läskiga är ju också när man vet att ens käraste är ute och åker på vägarna.

Tankarna hinner gå kan man säga.

Men när jag hörde rösten, förstod jag att han levde i alla fall.

Bilen hade lagt av.

Tvärdött i Vänge, utanför Uppsala.

Resekompisens fru blev tillika hon uppväckt. Hon fick ta sig dit med en stackars liten 6-åring som var ännu mer yrvaken om det är möjligt.

De snälla människorna bogserade tillbaka till Gåvan där de kom ifrån. Resekompisen åkte vidare till Uppsala igen för att jobba.

Jag fick ta mig till Gåvan och bogsera till sala och verkstan.

Mörkt och slaskigt.

Blev sen till mitt jobb.

Ingen död, förrutom ett matriellt ting...bilen.

Bara en bil som vill repareras för härliga fyra och ett halvt tusen....

God jul alla barn, det var era julklappar!

I år blir det massor av kärlek i paketen...