Vill bara vara. Jag har ett otroligt stort behov av det. Folk och ungar omkring en som stojar hela dagarna. Massor av möten och beslut som ska tas. Sovit dåligt. Funderat på jobbet dag och natt. Jag ville inte gå iväg ikväll Sambon vill gå till kompisarna och umgås. Han är ju mest hemma och för sig själv hela dagarna. Inte konstigt att han har ett annat behov. Telefonen ringer och de säger att Irish coffén är upphälld, jag avböjer vänligt med bestämt.
Tur att de vet vem jag är....
Det är bara jag, lilla Annis...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Att bara vara är bland det underbaraste här i livet! Förra veckan sa jag nej tack till 2 ganska stora grejer. Känns kanon att våga göra det. Du är värd att få ta det lugnt och bara vara. =)
Visst är det så...att bara kunna vara...att kunna säga nej...
Jag är en sån som tycker om att träffa folk men inte min sambo..
I veckan ahr vi blviit bjudan till maskerad fest...han skrek rakt ut (nästan)....Inte sjutton får jag med honomm på det...men då är det så bra att man har grabben...han får följa med istället...fast han inte är 18...
Inte vet jag varför jag tryckte iväg det förra inlägget...jag var ju inte klar..
Din man...är han arbetslös eller???
Jag tänkte på eftersom han är ledig om dagarna...( Om jag fatta det rätt) Jag kommer sjutton inte ihåg vad han jobbade med...
Fick jag gissa så skulle jag gissa som snickare...men jag tror det är fel...han gick ngt annat på gymnasiet...och dessa kataloger orkar inte leta på...ligger i bo´n ngn stans ...
Skicka en kommentar