I måndags var vi hos vetrinären med kusen. Nu är tänderna raspade och vargtanden utdragen. Ponken vart lite nerdrogad och trött, vinglade i stallgången. På en minut hängde huvudet längre och längre ner och benen började darra. På vinglande ben gick han till "tandläkarstolen" och gapade snällt. Häftigt att se hur vetrinären jobbade, mycket skicklig. Han visade och förklarade och vi tittade in i hästens stora gap.
Tillbaka till lugn och romedlet;
vilka dundermedikamenten det finns. Skulle man ha när man har svårt att somna, men tog man det sov man säkert som en björn i sitt ide, en hel vinter. Nu är det ju vår och då vill jag vara vaken, så jag låter bli hästmedicinen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar