Förra veckan åt jag frukost, lunch och en halv pizza för sen skulle jag vidare på kalas. Dit skulle man komma hungrig. Det bjöds på en massa gott där. Pajer, sallader, ostar, oliver, tårtor och you name it!
Glad i mat som jag är åt jag med god aptit (tänkte på att jag inte behövde så mycket mer egentligen, eftersom den tidigare delen av dagen gott och väl fyllt mitt dagsbehov). Jag är ju ingen jagande stenålderskvinna trots allt.
Nu kommer vi till det skämmiga....
När jag på kvällen kom hem och skulle gå och lägga mig känner jag hur det kurrar i magen. Jag tänker:
"Kan omöjligt vara hunger".
Men nej...jag ÄR hungrig. Nu undrar jag bara. Hur är detta möjligt? Efter allt jag stoppat in i mitt ansikte, det borde vara omöjligt.
Snacka om stretchig magsäck....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar