Då var stordottern "ivägskickad" till Smålands mörkaste skogar. Ja, det var riktigt på landet i skymningen när vi anlände i går kväll till en lerig och regnig gård. Så det kändes i alla fall som vi kommit till Smålands mörkaste skogar. Det var allt lite konstigt att lämna henne till en familj vi aldrig träffat förr. För att inte säga hur hon ska ha känt! Hon höll sig cool och tyckte att jag var skittöntig som måste haspla ur mig lite diskret till "hästmamman" i huset.
-Ja, hon är lite pirrig i magen....
Kanske var det hennes egen mamma som var den pirrigaste?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar