torsdag 25 oktober 2007

Del 3

Eftersom jag hela tiden gick och tänkte på hur lätt faktiskt min tand kunde lossna bestämde jag mig för att ta bort den och sätta dit en plasttand.

Egentligen skulle jag behövt satt dit en med titanskruv, men det fanns inte på världskartan att jag som en fattig student skulle ha råd med.

Jag tog i alla fall steget och gick och tog bort min riktiga, egentligen döda tand (rotfyllda=döda). Dit kom en plasttand med en "etsbro" på baksidan för att hålla fast plasttanden med den andra framtanden.

När jag satt där och kände hur de tog bort tanden och jag visste att nu sitter jag här utan en framtand, då ville jag inte för allt smör i Småland se mig i en spegel. Jag kunde riktigt känna hur hemsk och ful jag såg ut. Jag önskade att jag inte ens skulle varit vid mitt medvetande då jag satt där.

När det så var färdigt fick jag se mig i spegelbilden...

Visst där satt en tand som såg till synes helt normal ut. Grejen var den att ovanför tanden gapaden ett litet svart hål in. Själva tandbenet hade mjuknat, sjunkit in (upp) eller hur man ska beskriva det.

Tandläkaren sa bara att det syns inte så mycket för läppen hänger ju ner....

Jag tog nog för givet (dum som jag var) att det växer väl ner, går tillbaka.

Jag gick hem.

Dagen efter när jag skulle till skolan:

Le och skratta ville jag inte....men när jag inte kunde hålla mig spände jag ner läppen och satte upp handen för munnen. Eller gjorde allt för att ha munnen stängd.

Klart de andra undrade varför jag såg så "annorlunda" ut. Betedde mig annorlunda liksom.

Dessutom kunde jag inte låta bli att ständigt "pilla" där med tungan. Det gick även att blåsa luft igenom hålet. Detta blev mitt "tvång" eller tics kanske?

Nej, det här dög inte! Jag stod ut i någon vecka tror jag. Sen ringde jag och sa att det inte fungerade längre. Något måste göras!

Det gick att "bygga på" tanden med någon massa och det blev helt klart bättre än det svarta hålet som gapade mellan tandkött och tand.

Det är här "Anna-Kanin" föds.

Jag har en kanintand, jag ser ut som en "Hoppe Hare".

Tänderna är inte symmetriska och det är det som syns, det är inte jag längre.

Det skulle kunnat vara vilken annan tand i truten som helst, men just framtänderna uppe. Det är de värsta stället i hela munnen. Dessutom har jag ett skratt som gör att tandköttet syns. Jag fattar inte hur tandläkaren kunde skicka hem mig med ett gapande hål och tycka att det kommer inte att synas så mycket.

Tänderna är en del av ens personlighet så är det bara.

Jag har fortfarande min kanintand kvar och det fungerar helt okej. Men jag kommer att göra ett ingrepp och då måste jag byta båda tänderna på en gång. Den andra framtanden kommer även den att kunna "gå av". Den är inte speciellt stark enligt tandläkaren.

Prislappen sitter på ungefär 30. 000 för båda. Inga försäkringar täcker detta. När jag var liten hade man inte sina ungar försäkrade som idag. Det finns heller inga journaler kvar som kan fungera som försäkringsunderlag.


Jag väntar nu på att nya regeringen ska ändra tandläkarkostnaderna, som det föreslagit.

3 kommentarer:

Vickiehickietorian sa...

visst har jag funderat över din tand ibland.
men jag tycker att det är charmigt!! jag har tyckt att det är det som gjort att du är du-
lustigt jag har aldrig tänkt på att du kanske har tyckt att det varit jobbigt och inte gillat tanden.
jag känner ju helt spontant.
Gör inget åt det! det är ju du!
men det är ju rent spontant. naturligtvis ser jag det på ett annat sätt nu när jag har förstått det bakgrunden

Annis sa...

Tack, det va rart sagt...

hejjaghetermarika sa...

hej! jag krossade min tand för en månad sedan :/ komplicerad rotfraktur...
känns verkligen skitjobbigt, jag har nu hälften av tanden i nån gägga och ska till läkarn om en vecka igen för att se vad vi ska göra med den egentligen.
har varit sjukt deppad senaste tiden och sökt på "tand implantat" och "plast tand" på google nästan varje kväll sen olyckan...
är det en stifttand du har?