När jag var i kyrkan i lördags kväll hade jag högklackade stövlar. Det hör inte till min vardag att jag pressar ner mina fossingar i ett par sådana tjusiga saker. Men, ibland får man anstränga sig lite. Vi hade samling kl 17 och övade i typ en och en halv timma i ett vrålvarmt rum utan luft. Sen hade de som varit med förr, en termos kaffe med sig. När vi satte oss för paus och de skruvade av sina korkar och den härliga kaffeodören spred sig....ja, då; önskar man att man varit med förr.
Men vi andra som inte varit så förutseende hade turen att en av tenorerna hade fixa lite "kyrkkaffe" åt oss. Åh vad lite kaffe kan göra en glad!
Klockan 19 började då själva uppträdandet som vår kör hade. Det gick fint och var kul. Mindre kul var det att direkt efteråt började en mässa som vi också var med på.
Mest ledsen och besviken blev jag när jag upptäckte att körtjejen brevid mig vände blad och det var mer än hälften kvar i programmet. Mina små arma fötter värkte som betongklumpar. Kanske inte så konstigt när man typ hade stått i fyra timmar.
Det var bara att härda ut och försöka se glad ut...men nästa gång tar jag tennisdojor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar